Gunnar Spjuth

Dec 2013

Recension Ny CD


Cello o guitar_f

Svenska Gitarr & Luta sällskapets tidning no.4 2013

Hege Waldeland & Gunnar Spjuth
Cello & Guitar
EMC 1316

Instrumentkombinationen cello och gitarr är inte den vanligaste, men efter att ha hört duon Waldeland & Spjuth så undrar man varför det är så? Duon har samarbetet i tio år och utvecklat en fin dynamik som bygger på ett lyhört samspel och en hög konstnärlig insikt. Vad jag vet är detta deras skivdebut som duo och man hoppas att fortsättning följer.
Musiken på skivan är delvis skriven direkt för instrumentkombinationen, Rolf Martinssons Twins uruppfördes för tio år sedan av just Waldeland & Spjuth. Samma sak gäller för Staffan Storms svit Sonnenuhr. De två musikerna får också var och en lite soloutrymme, Waldeland i två preludier av Sofia Gubaidulina och Spjuth i Dilermando Reis Se ela perguntar. Skivan inleds med Manuel de Fallas Nana som komponerades för sång och piano men nu arrangerats för duons instrument (av vem frågar man sig?). Skivan avslutas med Villa-Lobos Aria som ursprungligen skrevs för sopran och åtta celli. Kompositören arrangerade sedan om stycket för sopran och gitarr, och det är detta arrangemang som Waldeland & Spjuth utgår från. Här är då skillnaden den att cellon tar över sopranstämman, medan gitarrens roll motsvarar vad de åtta celli ursprungligen spelade.
Waldelan & Spjuth är var och en för sig väletablerade solister och visar i samspelet att de även kan lyfta fram varandra. Det är en njutning att lyssna till denna väl genomtänkta skivproduktion som rymmer en spännande repertoar, goda instrumentalister och en utomordentligt inspelad akustik.
ROLF NILSÉN