Gunnar Spjuth

MUSIKHÖGSKOLANS GITARRKONFERENS 2009


Text: Claes Ottelid & Gunnar Spjuth

Den 7:e och 8:e februari hölls gitarrkonferens på Musikhögskolan i Malmö. Inte sedan början av 90-talet, när dåvarande gitarrprofessorn Per-Olof Johnsson arrangerade en nordisk gitarrkonferens, har något liknande iscensatts här.

Gitarrämnesnämnden började på senhösten 2007 snickra på idén om en gitarrkonferens i Malmö. Den skulle hållas på Musikhögskolan och vända sig till gitarrpedagoger i södra Sverige – Skåne, Halland, Blekinge och Småland. Det stod snart klart vad vi önskade uppnå:

  • Vi ville bidra till att skapa nätverk och kontakter mellan gitarrpedagoger verksamma i regionen.
  • Vi ville genom detta initiativ bidra till ett närmande mellan Musikhögskolan och andra utbildningar i regionen.
  • Vi ville genom den stimulans som en sådan konferens innebär, bidra till att på sikt stärka rekryteringen både till instrumentet och till Musikhögskolan.
  • Vi ville skapa incitament till en kontinuerlig verksamhet, ett gitarrforum om man så vill, med konferenser vart eller vart annat år.
  • Vi ville öppna ett forum för alla de frågor och ämnen som förenar just gitarrlärare.

Vi beslöt också att göra den akustiska gitarren till övergripande ämne för årets konferens, och med dessa idéer i bagaget inledde vi en rundfråga bland alla gitarrpedagoger vi har kontakt med i södra Sverige, för att pejla intresset och öppna för förslag till konkret innehåll. Det stod snabbt klart att man välkomnade initiativet och många hade synpunkter på tänkbara programpunkter.

Claes Ottelid och Gunnar Spjuth hade redan från början axlat ansvaret som projektledare, och under 2008 gjordes alla de förberedelser i form av interna och externa kontakter, finansiering, och de hundratals små detaljbeslut som krävs för att ro den här sortens arrangemang i land. När konferenshelgen slutligen kom var vi alltså tämligen säkra på att allt skulle fungera.

Ett drygt trettiotal anmälda deltagare droppade under lördagsförmiddagen in till den inledande fikan i Musikhögskolans kafé. Majoriteten kom, naturligt nog, från Skåne, men även Halland och Småland var tämligen väl representerat, medan Blekinge var klart underrepresenterat – det får vi jobba med till nästa gång.

Konferensen inleddes med gitarrorkester. Den idén uppstod tidigt i planeringsprocessen, och redan då fick vi synpunkten från flera hålla att det vore spännande att få spela under en ”riktig dirigent”. Det vanliga är naturligtvis att en tillgänglig gitarrpedagog leder dessa ensembler runt om i landet. Vi hade tagit förslaget ad notam och rekryterat självaste Mats Rondin till ändamålet. Det är en sällsam upplevelse att vara en del av en 40 man stark gitarrensemble. Gitarrens klang växer och blir bred och mäktig. Börje Sandqvists arrangemang av Felix Mendelssohns pianostycke ”Fantasie ou Caprice” klingade ljuvligt och Mats Rondins proffsiga ledning försatte oss alla i djup koncentration. Vi ägnade knappt två timmar till instuderingen som sedan filmades av Leif Johansson. En andra tagning godkändes av vår dirigent och kanske hamnar den så småningom på nätet. Att spela gitarrorkester visade sig vara mycket populärt. Många deltagare uttryckte en önskan om att få spela mer gitarrorkester vid nästa konferens. Efter lunch i kaféet med mycket samtal och umgänge återvände vi till Lilla Salen för nästa programpunkt.

Klas Wounch och Leif Johanssons utmärkta presentation av undervisningsmaterial hämtat från nätet respektive gitarrtidskrifter, var nog för många en ny och spännande insikt. Det nätbaserade materialet är ännu i sin linda men Klas Wounch visade på några exempel där vi direkt från datorn undervisades av en klassisk gitarrist. Förmodligen är denna form något som kommer att utvecklas som ett komplement till det personliga och verkliga mötet mellan lärare och elev. För i första hand rock, pop- och jazzgitarrister är gitarrtidskrifter fyllda av spännande undervisningsmaterial. Leif Johansson visade vilken otrolig utveckling som skett inom området ”plankning”. Det är helt klart att det finns ett mycket stort behov av att inspelad musik förs över till noter och det var fascinerande att se och höra hur skickligt flera av dessa ”plankningar” var gjorda.

Mellan programpunkterna gavs möjlighet att botanisera i en notutställning som öppnats för alla deltagare som ville visa upp noter, undervisningsmaterial, CD-skivor med mera. Till och med gitarrer för provspelning fanns tillhanda.

Lördagseftermiddagen avrundades med ett konsertinslag: Svensk-dansk-bralilianska Choro Vivo, brasiliansk choromusik för 7-strängad gitarr, cavaquinho, pandeiro och tvärflöjt. Musikhögskolans Mats Andersson spelade den brasilianska 7-strängade gitarren och fungerade som vägvisare och presentatör. Melodiöst, svängigt, spännande och charmfullt.

Precis som det ibland är viktigt att träffas vid sidan av en arbetsplats, lika viktigt och givande kan det vara att träffas vid sidan av en konferens. Därför ägnade vi lördagskvällen åt ett restaurangbesök. Restaurang ”La Courronne” stod för buffén och flertalet av konferensens deltagare slöt upp. De lite mer långväga deltagarna var inlogerade på hotell. Lokalen fylldes direkt av en intensiv konversation. Alla fick möjlighet att samtala om sin arbetssituation, sina idéer och visioner och naturligtvis om allt annat som inte har med gitarr att göra.

Lördagskvällen blev inte senare än att söndagens program kunde starta i (nästan) utsatt tid.
Speciellt inbjuden till konferensen var gitarristen Mårten Falck. Mårten har under senare år ägnat mycket tid åt forskning kring och interpretation av rysk gitarrmusik. Det är för oss i väst ett bortglömt repertoarområde som nu Mårten tagit fram och gett välförtjänt uppmärksamhet. En banbrytande CD-inspelning av Mårten Falck med framför allt romantisk rysk gitarrmusik, kom 2008 och sedan dess har Mårten flitigt konserterat med denna repertoar. Det var mycket intressant och inspirerande att höra Mårtens fina spel och levande berättelse om en helt annorlunda tradition. Den 7-strängade ryska gitarren med sin egen specifika stämning. De ryska gitarristerna, ofta starka och originella personligheter. Den enorma mängd rysk musik för gitarr som ännu återstår att utforska.

Konferensens sista punkt var en öppen diskussion där en stort antal frågor berördes. Rekrytering var en av dessa frågor. Det stack onekligen i ögonen att av c:a 40 deltagande gitarrister var en (1) kvinna! Vi var dock alla smärtsamt medvetna om att detta mycket väl speglar verkligheten ute i landet. Vid borrandet i den frågan visade det sig att det allmänna erfarenheten var att rekryteringen i lägre åldrar var könsmässigt jämn, men att flickorna faller i från under tonåren. Varför är det så? Vi har inte svaret på frågan, men omständigheten inbjuder onekligen till en djupanalys. Vem ska anta utmaningen att stå för en forskningsinsats här?

Under konferensens dagar insåg vi i Musikhögskolans gitarrnämnd att behovet av gitarrkonferenser är större än tillgången. Konferensens deltagare uttryckte en stark önskan om en fortsättning, kanske i form av en stort upplagd fortbildningshelg, eller kanske till och med vecka? Detta var en av flera trådar som vi på Musikhögskolan ska försöka spinna vidare på. Säkert är att vi känner en stor tillfredställelse med att denna första konferens kommit till stånd på ett så lyckosamt sätt.

Claes Ottelid och Gunnar Spjuth