Jag började studera klassisk gitarr för Per-Olof Johnson vid Musikhögskolan i Malmö, hösten 1970.
Det första studieåret fick jag spela mycket enkla stycken. Per-Olofs avsikt var att jag skulle ”förfina min tonbildning”. Repertoaren var Per-Olofs egna arrangemang på svenska folkvisor och Hilding Hallnäs 12 Preludier för gitarr.

Under och efter studietiden träffade jag sedan Hilding Hallnäs vid flera tillfällen och han var alltid lika vänlig. Som tonsättare var han mycket noggrann och hade mycket bestämda åsikter om sin musik och om hur den skall spelas. Första gången vi sågs var hemma hos Per-Olof Johnson, när jag och Per-Olof spelade igenom en av Hildings gitarrduos. Hilding lyssnade noga och jag kommer särskilt ihåg hans kommentarer om sin musik och om vårt spel. Påtagligt var hans behov av tydlighet och klangfullhet.

Ett annat tillfälle var när jag 1975 spelade konsert tillsammans med Freskkvartetten på Hässelby slott utanför Stockholm. Jag spelade då bl.a. Hildings Partita Amabile. Hilding var där och efteråt kom han och tackade, men började genast tala om hur han egentligen ville att Partita Amabile skulle framföras. Så småningom förstod jag att jag i mitt spel varit alltför energisk, vilket ju så lätt faller sig vid ett konsertframförande.

Tre Fantasier, svit för gitarrsolo, komponerade Hilding Hallnäs till mig 1984. Det var det sista han skrev för gitarr. Verket är daterat 20 juni 1984 och Hilding gick bort 11 september 84. Jag talade med honom på telefon bara ett par veckor innan han gick bort. Vi diskuterade då en del detaljer bl.a. några obekväma ackord. Hilding lät pigg och jag anade inte hur dålig han egentligen var. Det enda jag reflekterade över var hans skakiga handskrift. (se nedan denna sida)

Tre Fantasier är på många sätt ett typiskt gitarrstycke av Hallnäs. Det handlar om en i formen ganska traditionell svit, med ett inledande Preludium, en långsam andra sats över en slags Ground och en avslutande tredje sats i form av en Gigue.
Möjligen kan man säga att tredje satsen är den som en aning sticker ut. Här leker Hilding med rytm och taktarter och tonspråket är lite vassare än vad vi annars är vana vid i hans gitarrmusik.
Tre Fantasier uruppförde jag i Sankt Andreas Kyrka i Malmö, 26 oktober 1985. 1986 spelade jag in Tre Fantasier på min debut LP (numera även på CD, dB production)

Hilding Hallnäs var väl bekant med gitarren som instrument. Per-Olof Johnson var naturligtvis till stor hjälp, men Hilding hade själv en gitarr där han hjälpligt provade ut det han komponerat. Så det var väldigt sällan, eller egentligen aldrig, som hans textur var ospelbar.

Som jag upplever Hallnäs musik, så finns det en uppenbar nordisk, skir transparens.
Ganska sträv, men som allra bäst, mycket expressiv och otroligt vacker.

Hans musik spelas idag alltför sällan och särskilt kul vore att få höra mer av hans Tre Dialoger för flöjt och gitarr, de sju sångerna med gitarr och hans Rapsodi för sång, flöjt, gitarr och slagverk.